Vägen Hem

För några år sedan, när jag var inlagd på psyk, och hade en av mina otaliga mat scheman jag skulle följa ”host”, det och vad det nu mer var. I vilket fall, då fick jag en fin skyddsängel i glas, som en uppmuntran, för att kämpa vidare, av min ”lillasyster”, och jag kämpade på, och några dagar senare fick jag en till, och jag kämpade på ytterligare. Jag har kvar de här fina änglarna.
Varför jag drar upp de nu, är för att, de fick jobba hårt idag, pga. min ångest, oro, men de tjänstgjorde, och fanns där som de alltid gjort, vid min sida, bokstavligt och bildligt talat. Tack ”sis”, och tack ”X”, för att du gjorde att jag kunde nå mitt delmål idag, det hade inte hänt, om inte du hade varit med!

Men fy för den lede vilka människor man omger sig med, och vad man utsätter sig för, frivilligt, allt för glädjen, och passionen man upplever i sången och musiken. Jag går dit med en klump i magen, oro i kroppen, men lusten och viljan, och kommer hem mentalt utmattad, och ja, tillåter mig att fälla de där jäkla envisa tårarna som bara måste ut sent om natten, som nu.

Nu har jag klarat detta, frågan är, om jag pausar nu, vad händer med resten av mitt enda intresse då?

This entry was posted on måndag, oktober 31st, 2011 at 1:21 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.