Vägen Hem

Egentligen har jag inte så mycket att skriva, fast det känns så. Var inne på en av mina gamla sidor, såg att jag hade fått en förfrågan där om en text till en begravning. Vad svarar man på det, när man själv oroar sig över väninnan och hennes diagnos?

Jag vet att jag borde ägna mer tid åt skrivande, men just nu ligger större delen av fokus på henne, och så skall det ju vara. Jag sätter mig själv åt sidan, och ägnar tid åt henne, spelar ingen roll hur jag själv mår, det är irrelevant i sådana här sammanhang.

Skrivandet ja, det går på sparlåga om man så säger, hela jag går på sparlåga. Ett projekt håller jag i vart fall på med som bäst, hitta och boka rum i Stockholm, boka riksfärdjänst till och från Stockholm, och ringa runt i storstaden om färdtjänst där.
Anledningen är att, jag och en assistent skall gå i paraden på Pride, yeah,och jag kan inte minnas hur många år sen det är sist jag gjorde det.

Jo då, så att, S. är tvungen att tänka framåt för ovanlighetens skull. Men jag ser fram åt resan, upplevelsen, och gemenskapen.

Vad mer?, inte så mycket, köpte hem en rejäl bit melon idag som skall avnjutas i morgon, perfekt i värmen. Passade på och köpa hem lite grönt också, skall bli en sallad innehållande:

röd paprika
tomater
gurka
rödlök
ärtor
laktosfri salladsost

Underbart gott, passar också i värmen, ett enkelt sätt att få i sig vätska, som med melonen. Har hunnit avnjuta jordgubbarna och smultronen från mitt lilla land, gött även det. Funderar på att sätta lite fler plantor, kan aldrig skada.