Vägen Hem

Sicken bra, och uttömmande rubrik, Oj. Men faktum, är att det är precis så jag kände när jag så datumet för mitt sista inlägg, Oj. Nästan ett år sen. Jag har inte slutat skriva för det, jag har block och penna som används flitigt, men jag saknar detta. Att få knappra lite på tangenterna, stuva om lite inne i bloggen, rensa lite bland utkasten om  man nu har några sådana, radera skräpmeddelanden. Med andra ord, det är gott att vara ”hemma”

Det har hänt en hel del, det gångna året, mycket skit, negativt, inget ovanligt, men ovanligt mycket, i doser som kan välta, inte vet jag, en ko? Vad gör jag?, tar på mig masken, ler och säger ”det är lugnt, det är bra, allt är bra, det löser sig, ingen fara…”, medans jag sakta men säkert gräver min egen grav.

Det har funnits ljusglimtar dock, hör och häpna, gråskalan, plockar fram ljus. Men mer om det sen, nu skall jag hosta lungorna av mig en stund, lite svårt att skriva och hosta.

Later.