Vägen Hem

Nu är jag ilsk, frustrerad, och så slut. Först dog min dator, knall fall, den bortom all räddning. Jag tog in experträddning, men vi förklarade ”henne” död November 2012, tidpunkten har jag förträngt, men det var runt 13.00. En sorgens dag. Vi har upplevt mycket min dator och jag, hon har varit mig trogen, en god tid. Pengar till en ny, med en sjukpension, hyra som är mig övermäktig, och skit som stundande, det var ett helvete. En ängel klev in, hjälpte mig, utan krav på gentjänster. Jag grät, ingen har någonsin gjort något liknande för mig. Nu har jag en fin Acer historia, som jag älskar och är rädd om, vi har så smått blivit vänner.

Men, nu,nu har min mobil dött,katsat in handduken,  dragit sitt sista andetag. Det som ite fick hända. Min älskade, mitt allt. Nu är jag strandad, igen. Samma sits. Varför är tekniken emot mig?

Avskuren från omvärlden. Når inte mina kids. Når inte innehållet i mobilen, för nej, jag har ännu inte lärt mig att spara viktig info. i block. Nej, Det finns de som har det värre, det gör det, men det är att jämföra med vad vi lever i. Jag lever i det här. Mitt handikapp kräver dessa hjälpmedel, så enkelt är det, och nu är jag strandad.

Strandad.