Vägen Hem

Wow vilken dag, vilken magisk dag. Den här är till dig ”systeryster”.
Idag skall jag bara skriva positiva saker, jag lovar, och jag skall be er att påminna mig om just denna dag, när jag har en riktigt djup svacka och sitter med kniven i näven. För denna dag, ja det går knappt att beskriva med ord, men jag skall försöka så gott jag kan.

Det hela började givetvis i natt, med ångest till tusen, ingen sömn, oro som fasen, inför det okända. Funderade på om det var så klokt att ge sig ut på (för mig) obruten mark. Jag vred och vände på mig, inte ens underbara Peter Jöback lyckades lugna mig, med sin lena stämma, och då, gott folk, då är det riktigt illa.
Morgonen kom, jag hade sovit, ingenting, och P kom in och fann mig vaken, till sin stora förvåning. Det var bara upp, och på med kläderna jag förberett dagen innan, så noggrant så. Fixa håret, lägga en diskret make up, kolla att jag plockat ned det jag skall ha med mig, lite koffein i kroppen, och nu smyger oron in igen, ångestdämpande på plats.

Så tar vi plats i bussen vid 11.15, och far iväg till en helt annan stadsdel jag inte varit i, och därmed inte känner mig trygg med, med andra ord, jag kliver ur min comfort zone. Vi börjar med att gå in butiken och införskaffa lite sötsaker, vätska och annat smått och gott, och sen går vi in i kyrkan, hänger av oss, och sällar oss till de andra. P sitter i närheten, tryggt och bra för mig. 12.30 kör vi igång. Det är en körledare från Stockholm Gospel Festival, som leder oss, och en pianist/musiker. Vi har alla ett häfte som vi införskaffat själva på ett eller annat sätt, jag skaffade mitt via nätet.

Vi som var där var från olika körer, från min kör var vi bara tre, sen var det fyra körer till tror jag, men sammantaget så var vi ändå inte så många, men vi lät som en stor kör, och det var tack vare hans sätt att lära ut, och leda kören. Vi sjöng, och vi sjöng, och vi rörde på oss, gick runt i olika stämmor, blandade oss, så vi inte bara stod med våra stämmor, utan mixade oss, det var skithäftigt, och annorlunda. Det var sång och musik från början till slut, kan man säga. Och det kändes bra. Det var anonymt, jag behövde inte prata med dem som var där, jag behövde inte lära känna dem, skönt, bara få sjunga, lära mig något nytt, av någon professionell, underbart.

Det var en ben sträckare på 10 minuter, och då rullade vi ut i friska luften en stund. Och sen in igen, och mer sång, och glädje, och äkta gospelkänsla. Och sen strax efter fem så var det kaffe paus, och vi satte oss vid ett bord, men då kom den där paniken över mig, det kändes som om jag höll på att svimma, att kvävas, att trilla ur stolen, det liksom svartnade för ögonen. Jag hörde inte vad P sade till mig, trots att vi satt vid ett eget bord. Vi gick därifrån, pulsen skenade, händerna skakade, och jag försökte samla mig, tänkte på texterna vi skulle sjunga vid musikgudstjänsten klockan sex. Jag lugnade mig till slut, faran var över, men jag gör inte om det, trots att folksamlingen där var betydligt mindre än hemma här i kören jag deltar i.

Dags för uppställning, vi tågar in i procession, sjungandes. Körledaren välkomnar församlingen, och drar igång dem med Amazing graze, efter att ha berättat historien bakom den, sen drar han igång församlingen med en låt till som jag inte minns just nu, men bra var den. Sen var det dags för oss. Och som vi sjöng, det lät fantastiskt bra, efter bara en dags övning, magiskt. Jag fick en sådan där euforisk känsla, så ibland blundade jag och bara lyssnade, för det var så vackert. Man kan välan säga som så att, jag njöt, från början till slut, och jag ångrar inte för en sekund att, jag for dit. Musikgudstjänsten, var just en musikgudstjänst, ingen predikan, bara sång och musik, och en präst som spelade saxofon, hur häftigt som helst.

Vi for hem 19.15, och fick tyvärr sitta och åka runt en bit innan vi kom hem, så gissa om jag var trött när jag kom hem. En mental utmattning de lux. Men en positiv sådan. Så även om det är slut med kören här hemma så har jag det här minnet att bära med mig för lång tid framöver, med kärlek.

Hittade denna på YouTube, som vi sjöng också, det var mäktigt, med alla stämmorna.
<