Vägen Hem

Jag var iväg till diakonen idag, ett välkommet andningshål i det mörka.

Diakonen: Hur har du haft det, under dessa två veckor, sen sist vi sågs S?

Jag: Funderar på om jag skall ta den korta versionen, eller den långa versionen, beslutar mig för den korta versionen, då jag vet att hon ändå läser mellan raderna. Jo, jag har kommit ut lite grann, det hör inte till vanligheterna.

Diakonen: Vad har du hittat på då?

Jag: Ja, jag har tagit mig in till köpcentrat och införskaffat en ny dator, och så har jag varit på jakt efter ett par skor, men där lyckades jag inte lika bra. Och så har jag varit in till stadsbiblioteket för första gången på flera år, det var faktiskt trevligt, lugnt och harmoniskt.

Diakonen: Men, det låter ju som du har haft det riktigt bra, och vilka utflykter du har gjort, vad roligt. Hur kändes det att komma ut, som till stadsbiblioteket, som du inte hade varit till på så lång tid?

Jag: Jag var faktiskt väldigt orolig innan, det var jag, det skall jag inte sticka under stol med, men det var något jag velat göra så länge, och när jag väl var där så var det så…lugnt, en, vad heter det?

Diakonen: Menar du prestation?

Jag: Ja, något åt det hållet, ja, det kan man nog säga, jag lyckades prestera något, nej, det är inte riktigt det ordet jag far efter, det kommer sen.

Diakonen: Jag har märkt det på dig S, att du tappar ord mer och mer, är det så?

Jag: Ja, och det är så frustrerande, jag märker av det i mitt skrivande också, det finns inte en ordbok som kan hjälpa mig att finna orden jag söker efter, eftersom jag inte vet vad det är jag söker efter, förstår du?

Diakonen: Ja, jag tror det. Ordet du tappar, eller saknar, vet du inte vad det är, och då vet du inte heller vad du skall söka efter i ordboken, är du så du menar?

jag: Precis!

Diakonen: Blir det bättre, eller sämre när du får förfrågningar från kyrkan om texter, känner du en press då?

Jag: Både ja och nej, jag behöver den pressen, samtidigt som jag blir så frustrerad över att jag inte finner orden. Men jag har snart fått ihop texten till tacksägelsehelgen i vart fall, tror jag. Jag tror kanske att det blir bättre nu när jag börjat kören igen, att jag blir mer rik på ord igen.

Diakonen: Vad säger du, har du börjat kören igen?, men vad roligt!

Jag: Ja.

Diakonen: Du som älskar att sjunga, och har saknat kören så mycket, vad glad jag blir. Känns det bra?…………………………….
Ja, och så här håller vi på i våra samtal. Vi avhandlar allt från matslarv, sömn, aktivitet, samhällsfrågor, osv. Allt beroende på dagsform, och det är alltid hon som startar igång mig. Det fina i kråksången är att det finns en efterföljande process, för när jag går därifrån så går tankeverksamheten igång, och jag börjar bearbeta lite av det som avhandlats, och sen spinna vidare på det i viss mån.

This entry was posted on tisdag, september 27th, 2011 at 1:24 and is filed under Dialog. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.