I väntan på psykolog
Så sitter jag nu, med ångest, som sliter och drar, hårt och hänsynslöst, utan respekt för mänskligheten. Minuterna segar sig fram, jag är klar. Håret är fixat, kläderna sitter där de skall, skorna likaså, handväskan är kollad, dubbelkollad, snuset i fickan, visa kortet lättillgängligt. Kan klockan verkligen inte röra sig snabbare än vad den gör, tick tack, klumpen i magen växer, inte stressa upp mig, varför gör jag om samma misstag inför samma nya procedur, samma nya främmande okända marker.
Jag var uppe i tid, tog en dusch, in till grannen, drack en kopp kaffe, och en påtår, småpratade litem både med henne och hennes lilla dotter 10 månader, sonen var upptagen med spel. Iväg till biblioteket, lånade skivor och talböcker, hem och städade, och nu 12.05, slå ihjäl tid, innan färdtjänst kommer 12.25, känns som en evighet, tick tack.
Återkommer, med en rapport, om dagens session, om jag överlever.
Allt gott!