Vägen Hem

Så har våren hittat hit, och med den allergin. Gnidit ögonen, hostat och haft mig. Astman sitter som ett skruvstäd, ögonen är röda, och näsan rinner, hurra, våren är här. Men visst, jag kan faktiskt skriva något positivt om våren, det kan jag, och det skall jag.

Vi har vistats ute i trädgården, större delen av dagen. Rensat i rabatterna, tömt komposten, spritt ut gräsfrön osv. Jag har dirigerat orkestern, som bestod av Xx, som slet. Riktigt trevligt att se, hur allt tar form. Kaffet smakar ju extra gott utomhus, det kan jag inte förneka, sitta ute på terrassen, och bara vara för en stund, helt okey i min bok, men helst under kvällstid, när luften är lite mer sval.

Tulpanerna växer, sakta men säkert, påskliljorna likaså, rabarberna har letat sig upp en bra bit, och smultronplantorna är gröna och fina. Har en påse solrosfrön som skall i jorden, och morötter, vitlök, basilika, och en massa annat vartefter, det blir nog bra i slutändan.

Och så har vi tröttheten, under allergitider, så blir det etter värre. Ta ett sugrör, försök andas i den under, låt säga en kvart, och försök sen at beskriva den känslan. Så har jag det 24-7, mina små alveoler, lungblåsor, kämpar på, det är så tungt att andas, just nu, jag får verkligen inte ned tillräckligt med syre, kramar min astmainhalator, och önskar att allergitider kunde trollas bort, med lite hokus pokus.

Det är som det är, och nu skall jag inhalera, så kanske jag kan andas lite lättare ett par timmar eller två.