Vägen Hem

Ibland, ofta, mest hela tiden, så är det så svårt att förklara psyk.status.Jag har vid få tillfällen, förklarat min person, med ett uttryck ”den bästa skådisen är bordisen”. Ett ansikte utåt, och ett annat inåt, ibland ser man igenom det, men oftast lyckas jag, och så är det för många.

Varför?, kan man undra, och det undrar jag själv ibland också.
För mig så handlar det nog, märk väl, nog, om att skydda min fleråriga mur, raseras den, raseras jag, då går jag sönder.Om min mur skulle raseras, så skulle jag regridera till barndomen, och det vill jag inte återuppleva, been there done that.

Och så tappade jag bort mig helt, tankarna kör speedway, plattan i botten rakt av, energikrävande för petit moi.

Om jag försöker greppa några tankar så är det ”måste köpa hem snus”, ”vad är det för dag i dag”, ”måste fortsätta skriva på min bok”, ”hur blir det i kväll”, ”vad skall jag låtsas äta idag”, och detta är bara några av hundratalet tankar som gasar på. Jag hinner inte fånga in dem, och bearbeta dem, får hoppas att de åker på soppatorsk vad det lider.

Vad började jag med?, psyk.status var det, ja, no comment!

Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

More lyrics: http://www.lyricsmode.com/lyrics/m/marie_fredriksson/#share