”Ensamhetens hav”
Snöat in på denna underbara sång, ”Ensamhetens hav”, med en minst lika underbar stämma, Göran Fristorp. Försökte hitta texten på nätet, men lyckades inte, så jag lyssnade och skrev av, för den är så vacker.
………………..
Men åren gå och ensamheten växer
du står en dag vid stranden av dess hav.
Det kastar ej semesterblå reflexer,
det var din vagga – det ska bli din grav.
Det är din lut, det är din stränga skola.
Det smakar fosfor och metall och salt
när dessa bittra vågor överspola
med mörk kemi din innersta gestalt.
Du märker plötsligt hur de tystnat alla:
menageriers, alla städers ljud,
och plötsligt ville du till jorden falla
som fromma göra när de möta gud.
Som fromma göra när de möta gud.
