Vägen Hem

Först lite skratt, sen en tväromvändning. Mitt liv in nuce, slår aldrig fel. Haft personliga ombudet här, fyllt i lite papper till sjukersättningen, eller jag skrev under, hon hade gjort förarbetet. Men när hon läste bilagan hon skrev, om att hon skrev i mitt ställe, då jag har svårt för att beskriva och uttrycka mig,blev som en kraschlandning, för så är det, jag blir bara så frustrerad. Vad var det mer hon skrev, något om att jag är sucid i tanke och handling, att jag är beroende av assistans, och att de för min talan utåt, och ja, så är det, är det inte mitt personliga ombud som gör det, så är det assistenterna, jag klarar inte av det. Och så var det en massa om att assistenterna måste arbeta si och så med mig, och ja, jag vet inte vad. Allt skall ju skrivas ned, men att se det svart på vitt, det är jobbigt, att bli påmind om sina handikapp, som hon beskriver som multihandikapp. Både fysiskt och psykiskt handikapp, ätstörning, som kräver att personal motiverar mig att äta, hygien, allt.

Jag vet inte varför jag är så irriterad just nu, men det är kanske verkligheten, att psykiatrer skrivit att mina psykiska funktionshinder är varaktiga, bestående, eller något i allt det ombudet skrev, jag vet inte. Det var bra ett tag, skrattade åt andra, kom bort ifrån min svarta värld en stund, eller bort och bort, sköt undan det, det svarta är en del av mig, så det försvinner aldrig, från lugnt till motsatsen, kaos, ja men det låter som S. in nuce.

Med det sagt/skrivet, så sätter jag punkt.