Ytterligare en trist rubrik
Jag och sömn, det går inte ihop, ingen nyhet kanske, snarare ett konstaterande, med en tillhörande djup suck som ekar i cyberrymden.
Håller på att krackelera totalt, och de små bitarna yr runtom mig, inte mjukt och smidigt, nej, mer hårt och irriterande.
Diakonen jagar mig, hon är som en spårhund med ett sjätte sinne. Det är som om hon vet när jag mår riktigt dåligt, sämre än jag till vardags mår. Som ett brev på posten så plingar det till i min mobil, med sms från nyss nämnda, där hon undrar hur jag har det, hon är orolig osv. Hon skall ha cred kvinnan, som aldrig ger sig, hon är den som står kvar, trots att jag stundtals inte ger ett livstecken från mig, hon ger sig aldrig.
Vad mer kan denna positiva kvinna tänkas skriva, jo, jag har ledsnat på de begynnande blåsorna jag får under läppen, av 24 timmar snusande, så det får vara nog, och hej och hå, vad munter jag kommer att vara då.
S. In Nuce
februari 3rd, 2011 at 23:39
Hej.. sitter och checkar alla bloggar
Titta gärna in, glöm inte att du e med i vår sekt 
Kramar P!