Mörkt skov
Länge sen nu, är i ett skitskov, ett ”dra ned rullgardinen NU” skov”. Allt skiter sig, Vill inte upp ur sängen, andas, vara, leva, vill absolut ingenting, det är bara så svart, som man säger, svart, svart, svart, och ingen som helst nyans däremellan, bara SVART.
Jag har försökt vara ute på min terrass, med utsikt mot min trädgård, försökt notera buskarna som antagligen inte har knoppar längre, osv. men jag kan inte se allt det där, som jag läser om, att man skall se.
Livet blir vad man gör det till, men jag gör det inte till något, för jag vill inte att livet skall bli till något.
Ja, jag är nog fast i en spiral, samma spiral som jag varit fast i sen en si så där 20 år, trots min ringa ålder, suck, bara dra ned rullgardinen, sluta existera, befrielse, möta min älskade mormor i himlen…